Mest kommenterade

Ett besök...

Mitt besök i judiska församlingen

För lite mer än ett år sedan började jag jobba i receptionen på judiska centret i Stockholm. Detta blev mitt kliv in i den judiska församlingen. Jag kände mig genast välkommen och det kändes som att jag tagits in i en tillsynes exklusiv och dessutom ganska skygg krets av helt okända, men liktänkande personer. Ungdomarna jag träffade hade oftast en annan bakgrund än min – men vi delade drag som tydligt kommit ifrån våra liknande familjeförhållanden med europeiska, judiska föräldrar. Trots att min uppväxt knappast präglats av judiska traditioner så kom jag bra överrens med nästan alla jag träffade. Att jag aldrig gått på vare sig Hillel eller Vasa, eller spenderat somrarna på Glämsta var inte heller något hinder. Men det fanns alltid en skillnad mellan mig och dem. Eller rättare sagt så fanns det alltid ett ömsesidigt ”vi och dem”-tänkande.

Det är ju klart, tänkte jag. De är svenskar och jag är ju svartskalle, klart att det blir kulturkrockar. Men det höll inte för de flesta ungdomar jag träffade med var ju precis som jag ”andra generationens invandrare”. Så var kom den här outsider-känslan ifrån?

Det jag har lärt mig under mitt besök i judiska församlingen är att bland dagens ungdomar i Stockholm så väger samhällsklass tyngre än religiös och etnisk tillhörighet. Att jag är född och uppvuxen i Farsta har gett mig erfarenheter, en mentalitet och inte minst ett språk som skiljer sig markant ifrån det som går att finna bland församlingens unga. Jag har inte sällan bemötts med en sorts skräckblandad förtjusning och återkommande till exempel fått frågan hur ofta jag hamnat i bråk (aldrig).

Vad säger då detta mig som nykomling om församlingen? Jo att denna grupp inte bara är skygg och exklusiv utan även hermetiskt tillsluten ifrån allt som har med förorten att göra. Och även om någon råkar bo utanför tullarna (och nu menar jag inte i Danderyd och på Lidingö) så har förortskulturen knappast anammats. Dessutom verkar förorten fortfarande ses som en mörk och ganska kriminellt besvärad plats.

Vad som är viktigt att hålla i minnet är att jag inte värderar vare sig min kultur eller deras. Som sagt så har ”vi och dem”-tänkandet alltid varit ömsesidigt. Men jag personligen skulle aldrig vilja att min församling får judar i Stockholm att känna sig som utomstående på grund av var de bor.

Skrivet av 'Peter', 5 juni 2007 kl 14.13