Historien om bar-/bat mitsva ceremonin
I alla samhällen har man fastställt en ålder då man separerar barndom från vuxenvärlden, en ålder då barnet förmodas ta sitt religiösa och sociala ansvar i det samhälle i vilket han eller hon lever. Som de flesta traditioner och ceremonier i samband med att bli Bar eller Bat Mitsva vid tretton års ålder så har dessa utvecklats med tiden. Man har alltid sett denna övergång som en spirituell process då man växer med sina åtaganden till det judiska folket.
Att man fastställde övergångsåldern för Bar Mitsvatill den trettonde födelsedagen plus en dag för pojkar och Bat Mitsva till den tolfte födelsedagen plus en dag för flickor har flera förankringar. I Talmud berättas att under tiden för det Andra Templet (520 fvt – 70 vt) var det en tradition bland de rättrådiga att välsigna ett barn som genomfört sin första fastedag vid tolv eller tretton års ålder. I Pirkei Avot (”Fädernas tänkespråk” från 100-talet) är det skrivet ”Vid tretton års ålder är man mogen att göra mitzvot”. Då Talmud sammanställdes på 500-talet fick pojkar som fyllt tretton år plus en dag fullt ansvar att utföra sina mitzvot, därav namnet Bar Mitsva, ”budets son”. Detta hade även en laglig innebörd: dessa pojkar räknades nu in i minjan (de tio män som krävs för att genomföra en full gudstjänst) och att bli vittne. Det fanns ingen formell ritual, men en välsignelse från fadern hölls offentligt och därefter hade fadern inget ansvar för sin sons synder.
Den tidigaste Bar Mitsva-ceremonin bestod av välsignelse och läsning av sista sektionen ur veckans Tora-avsnitt maftir, menad som en extraläsning. Detta för att pojkarna inte blev Bar Mitsva förrän efter gudstjänsten då de läst sitt haftarah-avsnitt. Den viktigaste delen i denna ritual är d´rashah eller d´var Torah som innebär att man kan förklara Torah- eller Haftarah-avsnittet. Sedan man blivit Bar Mitsva förväntas man ta den vuxnes religiösa ansvar och det förväntas även att man tar ansvar gentemot familjen och, vilket är viktigast, gentemot samhället. I stort är innebörden av Bar Mitsva densamma idag som då den infördes.
En officiell ceremoni att fira en flicka som blir Bat Mitsva, ”budets dotter”, blev formell i Nordamerika först 1922. Dr. Judit Kaplan-Eisenstein, dotter till Rabbin Mordechai Kaplan, grundare av rekonstruktionsjudendomen, välsignade och läste ett Torah-avsnitt ”på behörigt avstånd” från Torahrullen. Att generellt fira flickor som blev b´not mitzvah kom i bruk först vid mitten av 1900-talet i de reformerta församlingarna. Ceremonierna vid Bat Mitsva kom att likna Bar Mitsva-ceremonierna.
Vi kan notera att seden att bli konfirmerad har sin bakgrund i reformrörelsen i Tyskland år 1810, för flickor 1817. Man ansåg att tretton års ålder var för ungt för att förstå vikten av judendomen, och Bar Mitsva-ceremonin togs bort till förmån för en så kallad konfirmation. Konfirmationen avlades vid 16 eller 17 års ålder, då man ansåg att ungdomarna var mer mottagliga och mogna för judendomen. I dag högtidlighåller flera församlingar båda ceremonierna.
Historiskt vet vi att alla glada händelser firas på något sätt och Bar/Bat Mitsva är inget undantag. Till skillnad mot bröllop, där vi uppmanas att glädjas med brud och brudgum, finns det ingen sådan uppmaning för Bar/Bat Mitsva. I början firade man Bar Mitsva genom en enkel Kidush med vin, konjak och kakor, vilket med tiden utvecklades till stora middagar för familj och vänner. Rabbinerna uppmanade familjerna att inte fira i överflöd utan att alltid skänka en gåva till de fattiga för att uppfylla en mitsva. Utläggningen om dagens Torah-avsnitt, d´rashah, gjordes vid lämpligt tillfälle under firandet för att visa den religiösa grundinnebörden i Bar Mitsva. Presenterna bestod oftast av böcker, religiösa föremål eller en ”symbolisk gåva” i form av en summa pengar som skänktes som tack för att man höll ceremonien. Bland marockanska judar överlämnades pengarna av läraren till pojken.
Historiskt har Bar/Bat Mitsva-ceremonin blivit sedd som första steget för en ung person att axla ansvaret för familjen och församlingen som ansvarig jude. Att bli Bar/Bat Mitsvaskall vara början till ett livslångt utförande av mitsvot, studier och böner och ett löfte att dela det judiska folkets arv.
Sammanställd av Bert Wagner, översatt av Benny Aloni och reviderad av Ulla Terling 2006
Union of American Hebrew Congregations ©2002